Tråkigt väder!

Usch vilket väder det är man känner inte för någonting, jag sitter inlåst i min lägenhet med min älskade dotter, ingen nytta får jag gjort fast att jag bara är hemma, behöver damsuga,damma,tvätta etc men får ingenting gjort har ingen ork kvar i kroppen, Melissa har tillbringat dom fyra senaste dagarna åt att skrika,äta och sova, varför? Jag har verkligen inte en aning, men att veta att något är fel men inte veta vad och inte kunna göra något åt det gör mig verkligen total spykiskt och fysisk utmattad, vad ska jag göra? det är ju inte tänderna, hon har inte feber, hon hostar nästan ingenting längre, hungrig är hon inte heller, jag bär runt på henne hela dagarna, det går inte en sekund utan att jag har henne i famnen jag försöker lägga henne ifrån mig för att vila lite, men då börjar hon bara skrika, är detta en fas alla små går igenom? Jag får inte sitta eller ligga ner med henne heller utan man måste stå upp. Är det någon som vet varför ? för jag har inte en aning, det enda jag vet är att jag tycker något så fruktansvärt synd om henne, hon försöker ju säkert berätta vad det är men jag förstår inte, det verkar förresten inte vara magen heller.
Usch, det är verkligen synd om henne jag undrar innerligt vad det är, min älskade prinsessa, jag hoppas du blir bättre snart. <3
(förresten så var allt jag skrev anledningen till att jag inte bloggat)
Usch vilket väder det är man känner inte för någonting, jag sitter inlåst i min lägenhet med min älskade dotter, ingen nytta får jag gjort fast att jag bara är hemma, behöver damsuga,damma,tvätta etc men får ingenting gjort har ingen ork kvar i kroppen, Melissa har tillbringat dom fyra senaste dagarna åt att skrika,äta och sova, varför? Jag har verkligen inte en aning, men att veta att något är fel men inte veta vad och inte kunna göra något åt det gör mig verkligen total spykiskt och fysisk utmattad, vad ska jag göra? det är ju inte tänderna, hon har inte feber, hon hostar nästan ingenting längre, hungrig är hon inte heller, jag bär runt på henne hela dagarna, det går inte en sekund utan att jag har henne i famnen jag försöker lägga henne ifrån mig för att vila lite, men då börjar hon bara skrika, är detta en fas alla små går igenom? Jag får inte sitta eller ligga ner med henne heller utan man måste stå upp. Är det någon som vet varför ? för jag har inte en aning, det enda jag vet är att jag tycker något så fruktansvärt synd om henne, hon försöker ju säkert berätta vad det är men jag förstår inte, det verkar förresten inte vara magen heller.
Usch, det är verkligen synd om henne jag undrar innerligt vad det är, min älskade prinsessa, jag hoppas du blir bättre snart. <3

(förresten så var allt jag skrev anledningen till att jag inte bloggat)


Postat av: Jannike

Hej vännen! Ja det är nått de flesta går igenom. Det kan komma i perioder, men de behöver inte vara något som är fel, hon markerar kanske bara att hon behöver lugn och ro och en massa kramar? Robin blev sån när de varit lite för mycket för honom.



Hur som helst så blir det snart bättre :))

Kramar

2010-06-14 @ 08:48:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback